och Australien är ju ungefär så långt bort som vi svenskar kan komma. Passande va?!

Sen att mamma har problem med att stava till det (donky), det kan nog inte hjälpas. 

Tur att det är jag som åker iväg till engelsktalande länder i tre månader och inte hon.  
Om vi spolar fram tiden 30 dagar så kan jag föreställa mig tre väldigt nervösa och förväntansfulla tjejer som kanske just i denna stund kollar igenom packningen för 111, och förhoppningsvis sista gången. Som i panik packar ner det sista som man absolut inte får glömma. Som snart börjar tänka på refrängen för att åtminstone få några timmars sömn innan det är dags för avfärd. Men som ändå ligger där med klarvakna ögon, bultade hjärta och nervös mage. Som tror att de vet vad de har gett sig in på, fast de förmodligen inte har en aning. Det enda de vet är att de kommer ha den bästa tiden i sina liv.