En fin present
Titta vad Emma överraskade oss med igår. Tjejen är ju helt underbar! Denna kommer skänka många trötta skratt framöver, då the purpose with the t-shirt är just sovtröja. Tack finaste du!
Man behöver inte veta vart man ska - man behöver bara veta att man ska komma dit
Med knappt 24 timmar kvar till resans avstamp känner jag att det är dags för ett debutinlägg i denna blogg. En blogg som jag hoppas kommer att inspirera och intressera men framförallt framkalla många leenden i drygt tre månader framöver - för ni hänger väl med på vårt livs äventyr?
Fredag morgon, klockan 02.00 närmare bestämt, ser vi trygga Skänninge i backspegeln för att inom loppet av 40 timmar byta ut blåsig östgötaslätt, slaskig snö, hal is och grå vardag mot het öken, fuktig regnskog, snötäckta berg och vita stränder.
Stay in touch!
/Madelene
Fredag morgon, klockan 02.00 närmare bestämt, ser vi trygga Skänninge i backspegeln för att inom loppet av 40 timmar byta ut blåsig östgötaslätt, slaskig snö, hal is och grå vardag mot het öken, fuktig regnskog, snötäckta berg och vita stränder.
Stay in touch!
/Madelene
Stay in touch
Skaffade Skype häromdagen så att jag kan hålla kontakten med päronen sen när vi ger oss av.
Men givetvis så är det inte bara till för att lugna mor om att jag lever och mår bra.
Om ni lovar att lägga till mig (johanna.edoff1) så lovar vi att logga in då och då så att ni kan få reda på vad vi gör. Deal?
/Johanna
Ready for takeoff?!
Om två exakt veckor sitter vi på planet redo att lyfta. ("Fan, har jag med mig allting nu?")
Tror inte att det är någon utav oss som kan greppa det än. Men nu är iallafall det mesta fixat - alla viktiga papper är utskrivna, kopior är dragna och packningslistan är påbörjad. Jag vill bara ha en färdigpackad väska (har en hatkärlek till att påbörja packningen.) Är väl lika bra att göra det snart eftersom de här två veckorna kommer svischa förbi.
Och lika väl som jag vill att de gör det så vill jag även bara skrika: STOPP!
Måste ju hinna med att säga hej då minst tio gånger till alla här hemma. Är ju ändå tre månader.
Men å andra sidan är jag/vi i stort sätt lediga fram tills vi åker nu så jag/vi har all till i världen - hör ni det allihopa?
Måste ju hinna med att säga hej då minst tio gånger till alla här hemma. Är ju ändå tre månader.
Men å andra sidan är jag/vi i stort sätt lediga fram tills vi åker nu så jag/vi har all till i världen - hör ni det allihopa?
/Johanna
Countdown
Några sitter säkert och funderar över varför vi valde att döpa bloggen till donkeys away?
Ska inte hålla er på halster längre - det finns en vettig förklaring och den har ingenting med åsnor att göra.
För att uttrycka att någonting är långt långt borta så säger man i Australien "Donkeys Away",
Ska inte hålla er på halster längre - det finns en vettig förklaring och den har ingenting med åsnor att göra.
För att uttrycka att någonting är långt långt borta så säger man i Australien "Donkeys Away",
och Australien är ju ungefär så långt bort som vi svenskar kan komma. Passande va?!
Sen att mamma har problem med att stava till det (donky), det kan nog inte hjälpas.
Tur att det är jag som åker iväg till engelsktalande länder i tre månader och inte hon.
Om vi spolar fram tiden 30 dagar så kan jag föreställa mig tre väldigt nervösa och förväntansfulla tjejer som kanske just i denna stund kollar igenom packningen för 111, och förhoppningsvis sista gången. Som i panik packar ner det sista som man absolut inte får glömma. Som snart börjar tänka på refrängen för att åtminstone få några timmars sömn innan det är dags för avfärd. Men som ändå ligger där med klarvakna ögon, bultade hjärta och nervös mage. Som tror att de vet vad de har gett sig in på, fast de förmodligen inte har en aning. Det enda de vet är att de kommer ha den bästa tiden i sina liv.
Tur att det är jag som åker iväg till engelsktalande länder i tre månader och inte hon.
Om vi spolar fram tiden 30 dagar så kan jag föreställa mig tre väldigt nervösa och förväntansfulla tjejer som kanske just i denna stund kollar igenom packningen för 111, och förhoppningsvis sista gången. Som i panik packar ner det sista som man absolut inte får glömma. Som snart börjar tänka på refrängen för att åtminstone få några timmars sömn innan det är dags för avfärd. Men som ändå ligger där med klarvakna ögon, bultade hjärta och nervös mage. Som tror att de vet vad de har gett sig in på, fast de förmodligen inte har en aning. Det enda de vet är att de kommer ha den bästa tiden i sina liv.
/Johanna
three sheilas, one dream
den 6 december. det var dagen då hela den här resan började. eller det kanske är en lögn förresten, vi (johanna, madde och jag) har pratat om att göra det här äventyret ett bra tag. det var först i mitten av november som vi verkligen bestämde oss för att göra det här. den 6 december satt vi hos kompanion pettersson och tryckte på 'boka'. känslan vi hade just där och då går inte riktigt beskriva, vi är alla överrens om att vi fortfarande inte har fattat att vi ska göra det här. jag har fortfarande inte fattat att jag, hanna, sitter och skriver i VÅR reseblogg. det är absurt och heeelt flippat.
äventyret:
den 21 januari kl 07.10 avgår vår 40h långa flygresa mot auckland, nya zeeland.
inte förrän lite drygt tre månader senare, nämligen:
den 26 april lyfter vårt flyg från cairns, australien hem till efterlängtade svedala?
idag, den 19 december, har vi bokat allt som ska vara bokat tills vi åker och det känns förbannat bra!! (ja, i den här bloggen kommer det att sväras. vi är som sagt inga "fina tjejer"). vi är på god väg att förverkliga våra drömmar och era också, vi vet att eran högsta önskan är att få läsa om allt det roliga vi ska få uppleva. varsågoda, detta är till er!
/Hanna
